DAY 2
På bara två dagar har jag gått från att vara den personen som jämt har humöret uppe, som vågar snacka med de flesta, till den personen som varje dag fasar inför skolan.. som sitter tyst och försöker le lite trevligt.
Hur kan folk som blir utfrysta i flera år överleva egentligen? Inte för att jag blir utfryst, men jag känner mig så ensam, och det har gått 2 dagar. och jag är helt förstörd.
Att träffa nya människor är jätte kul, och att få nya kompisar. Men varför kämpa varje dag efter vänner och glädje när allt det finns bara en klass bort?
Jag trodde detta skulle bli lätt, men tänken på två år såhär får mig att vilja hoppa från ett tak eller något. Jag VET att det kommer bli bättre med tiden, men jag orkar inte med de jobbiga första veckorna!
Jag har inte kännt mig glad på 2 dagar. Visst det kanske inte är så mycket. men inte en enda stund har jag kännt mig glad... visst har det varit gött när jag varit hemma eller hängt med kompisarna på rasterna. Men endå så finns den dära kännslan kvar längst inne i mig, och jag påminns om vad jag går miste om när jag sitter själv på mina lektioner och typ deppar.
Nu börjar jag min sista lektion om en halvtimme. men jag vill bara hem och dra täcket över huvudet och ligga och sova! och inte komma tillbaka igen! Jag vill ha tillbaka min förra klass!
Folk säger att gymnasiet blir den bästa tiden! Vilken sanning som blev en stor fet lögn! this sucks!
Kommentarer
Postat av: M
De kmr bli så mkt bättre om du byter till våran :) <3 de kmr att gå !
Trackback
