alvoorhees

Nej, men när man sitter ensam här så kommer väl de dystra tankarna fram I guess...

Kan gissa att de flesta känner igen känslan...

Man klättrar upp för ett berg för att nå toppen, men varje gång man tycks ha en chans att nå toppen så faller man...

Man gör sig redo för att falla och tänker, visst jag faller, men ok! Man accepterar att man ska slå i marken...

Men så ser man en gren sticka ut... och tänker "NEJ, jag kan inte falla" och så tar man tag i grenen...

När man väl tagit tag i grenen så känns tanken på att falla omöjlig igen... fast man redan börjat acceptera att man ska falla...

Man börjar då klättra igen, nu finns det ju en chans att nå toppen ändå! När man nästan är uppe igen, så faller man igen ! Man får panik! Så här skulle det inte vara! Man skulle ju nå toppen, visst?

Men när man fallit ett tag så börjar man likt första gången att acceptera att man faller, och gör sig än en gång redo för smällen som kommer... nu är det kört!

Men DÅ! Får man syn på ett mega träd på bergets vägg, och man ser sin chans! Tar tag i trädet och hänger sig fast! Att falla känns omöjligt igen, och man ser chansen att nå toppen än en gång...